Mycke nu!

Har lite svårt att hinna med att blogga så värst nu! Passar på medan jag sitter och pumpar lite mjölk ;) Försöker hitta någon typ av struktur i vardagen med Lova och gårds bygge med ned packning av lägenhet + allt annat vardags arbete som man har. Vi har ju också en hel del besök nu. Många som vill komma och träffa lilla Lova.
Men Lova mår hyfsat! Hon tar sig i vikt även om hon fortfarande inte vill ligga vid bröstet. Såå himla tråkigt att det blev så! Jag har inte slutat hoppas ännu. Vill ju så gärna ge och få den närheten som amningen ger! Även om vi ligger och kramas mycket får jag ju för mig att amningen ger lite till! Plus att det tar en jäkla tid att pumpa. Hade ju varit mycket smidigare att bara "slänga upp" tutten och mata på plats när fröken är hungrig. I dag var vi på Ikea och handlade nya garderober. Det kändes som om ALLA mammor (och på Ikea finns det inte bara en) satt och ammade och jag kände direkt hur klumpen i halsen kom. Jag vill ju så gärna amma min lilla tjej! Funderar på om jag skall ta kontakt med amnings centralen på DS och se om jag kan få någon hjälp. Är så jäkla rädd att det skall komma någon och rycka mig i brösten igen bara och att vi backar i utvecklingen. Nu kan ju Lova i alla fall ligga vid bröstet utan att gallskrika. Hon kan faktiskt till och med koppla av. Jag får se hur jag gör :s

Gården börjar vi komma en bit med nu! Mamma, Bosse och mina syskonbarn, Johanna och Moa kom ut fre- sön. Micke och Bosse koncentrerade sig på att bygga stall och mamma passade Lova så jag kunde rensa i blivande get huset. Vi fick en MASSA gjort tack vare deras och Johanna och Moas hjälp. Det kommer bli super nice. Nu måste vi verkligen få tag på en värme/ vatten kille. Har fått en massa offerter efter det att dom varit där och tittat och precis alla kommer med olika förslag på vad som är bäst och mest lönsamt. SUCK! Ja happ ... då måste man bli expert på detta med :S Jätte tack till er!!!!

I dag åkte Micke och hans kollega ut med ett flytt lass. Nu börjar det kännas här hemma. Det börjar bli tomt. Läskigt! Tack för hjälpen Pålle!

Medan dom var där var jag hemma med Lova så hon fick ta det lite lugnt. BVC tyckte att hon har fått flänga lite mycket. Stackars barn att födas i denna familj där det är fullt upp hela tiden. Hon har inte visat sin bästa sida idag och mitt självförtroende sviktar en hel del! Kommer jag verkligen klara detta? Amningen fungerar inte och det lilla barnet skriker så hon blir blå. Å vat ni vad jobbigt det är att skriva och erkänna att det är så. Hon är långt ifrån alltid sån men till och från och det räcker gott och väl!
Jag fick besök av Johanna och Freja idag. Det var jätte trevligt! Vi pratade mycket om hur det faktiskt är att bli/ vara förälder. Och vi kom fram till att majoriteten av alla föräldrar förskönar det hela väldigt! Det är liksom skam att man skulle tycka det är svårt eller känna att man inte grejar det. Men om alla pratade lite mer öppet om det dom känner kanske man skulle vara mer förberedd på vad som komma skall. Det enda problemet man egentligen pratar om är hurvida man får sova på nätterna. Det är inte många som erkänner att amningen varit ett slit med många tårar innan den fungerade eller att underlivet, kroppen och själen ser ut som 11 sept efter en förlossning. Visst att det rättar till sig men inte utan hårt jobb. Att man har svårt att sitta eller att göra sina behov eller att behoven görs av sig själv. Visst att inte alla drabbas av ALLT men många har jäkligt mycket och det är inte kul alls!  Att ha sin kropp att kämpa med i detta läge känns inte helt kul! Man vill faktiskt inte se ut som graven även fast, som många säger att man har rätt till det när man varit gravid. NÄ jag trivs inte med ett hängande draperi på magen eller överflödet av hårväxt på hela kroppen eller fyrtioellva drilljarders smil gropar på låren. NÄ jag tycker det är skit trist att det ser så ut! Känns som om jag åldrats med 20 år i ett naffs.
Jag älskar min lilla tjej mer än allt och jag hoppas verkligen att känslan av oduglighet och att inte dra mitt strå till stacken försvinner snart! Det sabbar mycket! Jag har aldrig känt mig såhär skör. Som en super tunn glas skål med en järndank i som vaggas fram och tillbaka. Man bara väntar på att glaset inte klarar nästa stöt och spricker. Jag brukar vara rätt stark ändå. Ha koll. Men ICKE! Å jag erkänner det! Även om jag klart måste erkänna att det är skit jobbigt att skriva om!!! Men nu är det gjort :)

Jag saknar som sjutton att få umgås med mina hästar och hundar! Dom har alltid funnits där i vått och tort och jag känner starkt att jag försummat dom! Usch nu börjar jag ju grina bara för att jag skriver det. Men blota tanken på att få stå i tystnaden i stallgången och bara borsta och umgås med killarna får mig att känna mig lite uppgiven. Kommer det hända igen?  Eller ta en barbacka tur ut i kalla höst luften. Känna värmen som strömmar under och lyssna till tystnaden i skogen. Kommer det vara möjligt?

I morgon funderar jag på att provsitta på Hakur. Det var 6,5 månad sen. Blir lite pirrig av blota tanken :)
Vi får se om det går!

Fotade lillskruttan idag med <3

Bara äääälskar denna. Hahaha så här kände jag mig idag ;)

Å så lite renovering på Vika

 

Grabbarna grus :D

Stallet tar form med nya pelare

Rensa rensa

Stora boxar kommer det bli :D

Borta väck med allt gammalt skit ;)

 

 

 

 

 

Tack å hej leverpastej

Nu e det sova NATTI