Trött

Efter lilla äventyret i morse begav jag mig till stallet för lite jobb!
Det gick bra tills jag möttes av denna person med TOTAL avsmak för medkänsla eller smidighet! Å idag grejade jag lixom inte att ta det. Jag blev faktiskt som man säger FLY FÖRBANNAD!! Hade jag inte haft lite begränsningar så hade den personen legat på sjukan och jag i fängelset vid det här laget. Då har man jäklar i mig gjort mig arg. Å nu känner jag bara att jag är så jävla trött på denna människa. Vad gör man i dessa situationer?? När man regelbundet stöter på en människa och den bara verkar vara ute efter att få en på PISS humör. Ignorerar? Det har jag redan gjort lång tid. Å nu vete fasen om jag har sån jäkla lust med det längre. Jag har bara lust att kasta ur mig ett och annat så att personen ifråga får veta hur den faktisk håller på för på nått sätt kan jag inte i min vildaste fantasi tro att man kan hålla på såhär med meningen! Eller? A ja skit i det nu!!
Jag ordnade upp det hela med att helt enkelt ta mig där ifrån. Slog en pling till Rebecca å frågade om hon hade lite tid. Hon skulle rida vackra Leon och jag fick komma å kolla om jag ville. Så det gjorde jag. Den människan, Rebecca alltså. Fan vad jag gillar henne! jag blir på så jäkla gott humör och jag hoppas förstås att hon också blir det!! Vi som alla andra stöter ju på hinder på vår väg och vi kan lätt bara "spy" (som jag kallar det) om det när vi träffas å sen garvar vi åt hur allt låter å så håller det på. Dessutom är hon lika fanatisk i allt som rör hästar som mig så om det kan vi ju prata tills halsarna tar slut. Det MYCKET INTRESSANTA här är att vi är SJUKT olika i hur vi tänker i framförallt ridningen och en del annat å detta kan vi ju sitta å jämföra HUR MYCKET som helst verkar det som. Diskutera varför den ena tänker si eller så. Det är jäkla nyttigt! Vi kommer från 2 helt olika rid kulturer men kommer sjukt bra överens ändå. Jag gillar det för det är här man kan få utbyte av saker som inte alls finns i sitt register.

Fina Rebecca å Leon

Jag saknar mina killar. Jag är i stallet varje dag men ändå känns det inte som om jag träffar dom någonsin. Umgås med dom. :( Börjar bli lite rädd för att det inte är helt bra att ha dom på samma ställe som man jobbar. Dom blir lixom arbete dom med på nå sätt. Å det vill jag verkligen INTE!! 

Några bilder jag tog idag.

Vackraste Prinsen