En hästkropp består av mellan 42% och 55% muskler. Merparten av musklerna, ca 60%, sitter i fram- och bakben. Musklerna består av bindväv, blodkärl, nerver och muskelceller som även kallas muskelfibrer. Muskelfibrerna är stora celler, ibland kan de vara flera centimeter långa, som egentligen består av flera celler som växt ihop. En muskelfiber har därför flera cellkärnor. Muskelfibrerna delas in i olika typer beroende på vilka egenskaper de har, huvudtyperna är typ I och typ II.
Typ I är långsamma fibrer som används för till exempel kroppshållning. De är relativt små och har många mitokondrier och ett stort antal kapillärer runt sig. Syretransporten från blodet till cellerna är därför effektiv vilket behövs eftersom typ I-fibrer arbetar aerobt. Dessa fibrer har ett mycket lågt innehåll av glykogen.
Typ II är snabba fibrer som delas upp i undergrupper. Fram till alldeles nyligen pratade man om typ IIA och IIB medan man på senare tid har konstaterat att hästar har väldigt få, om ens några, av typ IIB och i stället har fibrer av typ IIX. Typ IIA är mellanstora fibrer som används till att gå och springa. De arbetar i huvudsak aerobt och har därför i likhet med typ I ett stort antal mitokondrier och kapillärer men innehåller mer glykogen.
Typ IIX är de snabbast fibrerna som används vid sprint och hoppning. De är stora med ett högt innehåll av glykogen och ett mindre antal kapillärer runt sig vilket medför en långsammare transport av syre in i cellen. Detta spelar dock mindre roll eftersom de arbetar anaerobt. Det finns även ytterligare två fibertyper som är en form av hybrider, typ I+IIA och typ IIAX.
Muskelfibrerna kan påverkas av träning. Storleken och den metaboliska effektiviteten i cellerna kan påverkas men man kan även få en ändrad andel av de olika fibertyperna med träning. Uthållighetsträning minskar andelen IIX och ökar andelen I och IIA medan sprintträning minskar andelen I och IIX och ökar andelen IIA.
Djupare läsning:
Equine Exercise Physiology
Bröjer, J. 2006. Proglycogen and macroglycogen in equine skeletal muscle. Doctoral diss. Dept. of Clinical Sciences, SLU. Acta Universitatis agriculturae Sueciae vol. 2006:41.
TEXTEN HÄMTAD FRÅN http://forskning.equinfo.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar